Richard Mayhew är på väg med sin flickvän för att äta en sen middag med flickvännens chef.
När Door fått den hjälp hon behövde och gett sig av, beger Richard sig som vanligt till jobbet och upptäcker att ingen lägger märke till honom.
Richard ger sig av för att leta rätt på Door, den enda som kan hjälpa honom.
Sanningen om London är en väl bevarad hemlighet.
När du väl upptäcker sanningen är det försent.
Då har du redan lämnat det Övre London och istället blivit medborgare i det andra London, det okända London, det Undre London.
På väg dit hittar de en skadad flicka som behöver deras hjälp. Utan att veta varför tar Richard med sig den skadade flickan, som kallar sig för Door, hem istället för att gå på middagen.
Efter det är inget längre sig likt.
Plötsligt är det som om han inte fanns, människor han möter ser rakt igenom honom och gamla vänner tittar flyktigt på honom och försöker minnas hans namn.
Richard har blivit en del av det Undre London.
Här börjar ett äventyr i en annorlunda och bisarr värld där Richard tvingas omvärdera det mesta han trodde han visste om livet i allmänhet och om London i synnerhet:
Neil Gaiman har med "Neverwhere" skapat en annorlunda och intressant bok.
Tyvärr räcker detta inte.
Sammantaget är "Neverwhere" en halvspännande bok med en fantastisk idé som slarvas bort helt i onödan.
Detta ä r faktiskt - till skillnad från Terry Brooks senaste bok "I demonernas spår" - fantasy i nutid, och det känns som ett kul grepp att skapa en annorlunda värld med helt andra regler och förutsättningar bokstavligt talat under den vanliga.
Det Undre London ter sig som en drömvärld, vad som helst kan hända när som helst, och allt är lika självklart logiskt och naturligt hur konstigt det än verkar.
"Neverwhere" innehåller många udda figurer, inte minst mördarparet Mr Croup och Mr Vandemar, två ofattbart ondskefulla varelser med ett oändligt antal mordvariationer på repertoaren.
En mycket bra idé slarvas bort när författaren försöker introducera en helt ny komplicerad värld och få till en avslutad historia i en och samma bok.
Karaktärerna är över lag alltför platta, och den något tunna historien hinner aldrig komma igång innan boken är slut.
Dessutom lämnar berättelsen alltför många lösa trådar efter sig för att jag skall känna mig nöjd.
Kanske är det tänkt med en fortsättning, vad vet jag?
Neil Gaiman hade alla ingredienserna och ett bra recept men fick ändå inte till det.
EN NY BOK:
Neil Gaiman: Neverwhere
(Forum, 1998. 288 sidor. Originalets titel: Neverwhere. Översättning: Hans Berggren.)
[ Hem ] | [ Innehåll ]